Jul redan?
Runt omkring mig har förberedelserna inför julen startat. På Rusta igår såg jag klädda julgranar, grangirlanger och klockor. Folk börjar köpa julklappar och tänka på julgardiner. Jag tycker det är för tidigt! Kan man inte vänta till 1:a advent åtminstone?
Redan för ett par månader sedan fick vi förfrågan vad vi skulle göra på julen - hur ska man veta det när sommarn knappt ens har slutat?
Tänk att en högtid kan vara så stor. Som det värsta evenemang och det förbereds alltså i månader. Inte undra på att så många mår dåligt när julen väl är här. Det vill ju till att den blir jävligt bra och perfekt, annars blir det ju ett jättemisslyckande, ett magplask av värsta sorten.
Och stessen! Att hinna med allt, att hinna träffa alla. Man sliter som en bäver i veckor innan och själva julafton och dagarna runt omkring ska man åka hit och dit för att träffa föräldrar, barn och andra. Tänk er den generation som mina barn tillhör, de som alla har skilda föräldrar. De har ju dubbel stress. Pappa här och mamma där osv.
Jag gillar julen men vill gärna skruva ner både förberedelser och förväntningar. Nu för tiden, vill säga. Förr for jag också runt som en galning och putsade och fejade, bakade och matlagade och gjorde godis och hade mej. Kvällen före julafton var jag alltid tvungen att ta ett hett bad och en rejäl virre eller nåt, för då höll jag på att krakelera. Nu köper jag det mesta färdigt och städar inte mer än vanligt. Men skinkan den är nästan helig! Och den där första skinkmackan, sent kvällen före, på en Wasa Husman med smör som nästan smälter för att skinkan fortfarande är varm. Det är det som är julen. Resten kan bli som det vill och kan.
Men jag rycks med, det gör jag ju. Tror att det är bråttom. Men istället för att inventera tomtebeståndet beställde jag en resa till Holland. Beslutade mig för att fira julen med yngsta dottern som flyttade dit för ett par månader sedan. Det ska bli jätteroligt. Åker den 21:e och kommer hem den 27:e - perfekt. Mannen i mitt liv följer inte med - han får fira här hemma. Han har gott om folk runt omkring sig och det kommer inte att gå nån nöd på honom. Vi är tillsammans nästan jämt och eftersom vi inte är så traditionsbundna någon av oss, så är det heller ingen katastrof att inte fira julen ihop.
Så så får det bli och nu tänker jag inte tänka mer på julen innan allra, allra tidigast 1:a advent.
Redan för ett par månader sedan fick vi förfrågan vad vi skulle göra på julen - hur ska man veta det när sommarn knappt ens har slutat?
Tänk att en högtid kan vara så stor. Som det värsta evenemang och det förbereds alltså i månader. Inte undra på att så många mår dåligt när julen väl är här. Det vill ju till att den blir jävligt bra och perfekt, annars blir det ju ett jättemisslyckande, ett magplask av värsta sorten.
Och stessen! Att hinna med allt, att hinna träffa alla. Man sliter som en bäver i veckor innan och själva julafton och dagarna runt omkring ska man åka hit och dit för att träffa föräldrar, barn och andra. Tänk er den generation som mina barn tillhör, de som alla har skilda föräldrar. De har ju dubbel stress. Pappa här och mamma där osv.
Jag gillar julen men vill gärna skruva ner både förberedelser och förväntningar. Nu för tiden, vill säga. Förr for jag också runt som en galning och putsade och fejade, bakade och matlagade och gjorde godis och hade mej. Kvällen före julafton var jag alltid tvungen att ta ett hett bad och en rejäl virre eller nåt, för då höll jag på att krakelera. Nu köper jag det mesta färdigt och städar inte mer än vanligt. Men skinkan den är nästan helig! Och den där första skinkmackan, sent kvällen före, på en Wasa Husman med smör som nästan smälter för att skinkan fortfarande är varm. Det är det som är julen. Resten kan bli som det vill och kan.
Men jag rycks med, det gör jag ju. Tror att det är bråttom. Men istället för att inventera tomtebeståndet beställde jag en resa till Holland. Beslutade mig för att fira julen med yngsta dottern som flyttade dit för ett par månader sedan. Det ska bli jätteroligt. Åker den 21:e och kommer hem den 27:e - perfekt. Mannen i mitt liv följer inte med - han får fira här hemma. Han har gott om folk runt omkring sig och det kommer inte att gå nån nöd på honom. Vi är tillsammans nästan jämt och eftersom vi inte är så traditionsbundna någon av oss, så är det heller ingen katastrof att inte fira julen ihop.
Så så får det bli och nu tänker jag inte tänka mer på julen innan allra, allra tidigast 1:a advent.
Kommentarer
Trackback
