Stress
Vad gör stress med oss människor? Själv är jag präktigt stressad över flytten. Fast jag egentligen inte behöver. Jag har gott om tid och koll på läget. Vi ska ha flyttfirma och städfirma. Men ändå......
Och då händer det nåt. Jag blir irriterad och grinig och det drabbar först och främst min älskade gubbe, fast han väl är den som är största stödet. Jag kan bli irriterad på honom om han inte gör exakt som jag tänkt mej att saker och ting ska göras eller om han säger nåt som inte "passar".
Jag får magvärk, huvudvärk och ångest. Det huvudet inte kan ta hand om får kroppen sota för. Så här har jag haft det i flera år, så det är inget nytt. Och jag kan se mig själv utifrån i viss mån och känna igen symtomen. Jag reagerar så här på stress och spända situationer. Dessutom blir jag handlingsförlamad och får inget gjort. Man tycker ju att man skulle fara runt som en förgiftad råtta om man är stressad - men icke - jag blir mer som seg deg. Jag får kortis i huvudet och kan inte få ihop meningar med betydelse när jag läser. Har svårt att förstå en hel text. Jätteskumt. Ett recept tar en evighet att tillägna sig och förstå. "Hur var det nu man skulle göra och i vilken ordning?" etc etc etc.
I dessa lägen fjärmar jag mig. Brukar som ett första steg stänga av mobilen för jag blir jättestressad av att alltid kunna bli nådd - även om ingen ringer! Och så åker jag ut till stugan, tänder en brasa, lyssnar på radio eller bara sitter och tittar ut över sjön. Det är en lisa för själen. Men jag vet ju att det är en flykt. Det bästa vore ju att kunna hantera livet, i alla skeden, som en hel människa. Kunna ta saker och ting för vad de är och inte hetsa upp sig. Men om man nu är en spänd sort så är det inte så lätt. Man får göra så gott man kan......
Och då händer det nåt. Jag blir irriterad och grinig och det drabbar först och främst min älskade gubbe, fast han väl är den som är största stödet. Jag kan bli irriterad på honom om han inte gör exakt som jag tänkt mej att saker och ting ska göras eller om han säger nåt som inte "passar".
Jag får magvärk, huvudvärk och ångest. Det huvudet inte kan ta hand om får kroppen sota för. Så här har jag haft det i flera år, så det är inget nytt. Och jag kan se mig själv utifrån i viss mån och känna igen symtomen. Jag reagerar så här på stress och spända situationer. Dessutom blir jag handlingsförlamad och får inget gjort. Man tycker ju att man skulle fara runt som en förgiftad råtta om man är stressad - men icke - jag blir mer som seg deg. Jag får kortis i huvudet och kan inte få ihop meningar med betydelse när jag läser. Har svårt att förstå en hel text. Jätteskumt. Ett recept tar en evighet att tillägna sig och förstå. "Hur var det nu man skulle göra och i vilken ordning?" etc etc etc.
I dessa lägen fjärmar jag mig. Brukar som ett första steg stänga av mobilen för jag blir jättestressad av att alltid kunna bli nådd - även om ingen ringer! Och så åker jag ut till stugan, tänder en brasa, lyssnar på radio eller bara sitter och tittar ut över sjön. Det är en lisa för själen. Men jag vet ju att det är en flykt. Det bästa vore ju att kunna hantera livet, i alla skeden, som en hel människa. Kunna ta saker och ting för vad de är och inte hetsa upp sig. Men om man nu är en spänd sort så är det inte så lätt. Man får göra så gott man kan......
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tycker om dig precis som du är. KRAM
Postat av: Lillebror
Vi är nog mer lika än nån av oss egentligen önskar.
Postat av: Fredrik
Är det inte dags att tänka lite nu, det var länge sedan!
Trackback