Att längta
Undrar om vi inte längtar för lite i dagens samhälle. Vi har ett krav på omedelbar behovstillfredsställelse, what so ever. Det jag vill ha ska jag ha NU. Vill inte vänta, behöver inte vänta.
Titta bara på dagens barn. Redan innan de börjat skolan har de alla leksaker de kan önska sig - och mer därtill. Vi vuxna är inte bättre och dessutom är det ju vi som tillhandahar alla grejer ett barn har. Vi får de barn vi skapar. Vilken mormor/farmor/morfar/farfar har inte frågat sig vad sjutton dom ska ge ungarna - dom har ju redan allt. Och det stämmer. Hur många knattar har inte en mobiltelefon t ex. Och finns det någon som saknar dator, cykel osv?
Mitt femåriga barnbarn fick faktiskt vänta nästan ett helt år på sin sparkcykel. Strax efter hon fyllde fyra önskade hon sig en men av nån anledning lovade jag henne att hon skulle få en när hon fyllde fem. Hade ju egentligen kunna gå rakt ut och köpa en, men gjorde inte det. Och gissa om hon har väntat och längtat. Hon har pratat om denna sparkcykel i månader och så fick hon den på sin femårsdag. Lycka! Och enligt mamman är det en klar favorit. Hon åker fram och tillbaka i hallen och bara njuter. Och väntar på barmark.
Jag har även lovat mig själv en present. När jag har rippat min musik från cd-skivor till datorn ska jag köpa mej en sån där mojäng så jag trådlöst kan lyssna på musik från min dator, i vilket annat rum som helst. Ja, men är det inte nåt att längta efter, så säg? Och vilken drivkraft denna längtan är! När jag har rippat klart ska jag..... Och jag rippar för kung och fosterland.
Och vad skönt det är att längta efter sin själs älskade. Då först fattar man hur kär man är. Det är lätt att bli lite trött i vardagen, men när han inte finns där när jag ska gå och lägga mig, då känns det så tomt, så tomt. Och jag längtar.
Längtan kan få en till stordåd och det är en drivkraft inte lik någon annan. Tänk bara på Arn och Cecilia. De fick vänta i 20 år och det gjorde dom starka och målmedvetna. De härdade ut för de hade något att vänta på. Ja, jag vet att dom bara är påhittade - men även Guillou måste ha fattat det här.
När jag satte bo hade man inte alla grejer redan från början. Kommer ni ihåg det klassiska? Att man fick sitta på gamla drickabackar (och då var dom i trä) och gjorde bokhyllor av gamla apelsinlådor (även dom i trä). Och man längtade efter riktiga möbler. Jag och min första man "knödde" i månader i en liten smal säng. Man fick ligga och hålla i sig i sidorna för att inte halka in i mitten. Men vi hade inte råd att köpa nya sängar. Och gissa om vi längtade och gissa om vi var glada och stolta över våra sängar när vi sedan väl hade råd att köpa dom. Dom var värda mycket.
Det finns oräkneliga exempel på hur skönt det är att längta och vad längtan kan få en till. Tänk bara efter. Hur länge har ni inte längtat efter det här blogginlägget, t ex? Och hur skönt känns det nu inte? Mmmmm, jag bara undrar.
Titta bara på dagens barn. Redan innan de börjat skolan har de alla leksaker de kan önska sig - och mer därtill. Vi vuxna är inte bättre och dessutom är det ju vi som tillhandahar alla grejer ett barn har. Vi får de barn vi skapar. Vilken mormor/farmor/morfar/farfar har inte frågat sig vad sjutton dom ska ge ungarna - dom har ju redan allt. Och det stämmer. Hur många knattar har inte en mobiltelefon t ex. Och finns det någon som saknar dator, cykel osv?
Mitt femåriga barnbarn fick faktiskt vänta nästan ett helt år på sin sparkcykel. Strax efter hon fyllde fyra önskade hon sig en men av nån anledning lovade jag henne att hon skulle få en när hon fyllde fem. Hade ju egentligen kunna gå rakt ut och köpa en, men gjorde inte det. Och gissa om hon har väntat och längtat. Hon har pratat om denna sparkcykel i månader och så fick hon den på sin femårsdag. Lycka! Och enligt mamman är det en klar favorit. Hon åker fram och tillbaka i hallen och bara njuter. Och väntar på barmark.
Jag har även lovat mig själv en present. När jag har rippat min musik från cd-skivor till datorn ska jag köpa mej en sån där mojäng så jag trådlöst kan lyssna på musik från min dator, i vilket annat rum som helst. Ja, men är det inte nåt att längta efter, så säg? Och vilken drivkraft denna längtan är! När jag har rippat klart ska jag..... Och jag rippar för kung och fosterland.
Och vad skönt det är att längta efter sin själs älskade. Då först fattar man hur kär man är. Det är lätt att bli lite trött i vardagen, men när han inte finns där när jag ska gå och lägga mig, då känns det så tomt, så tomt. Och jag längtar.
Längtan kan få en till stordåd och det är en drivkraft inte lik någon annan. Tänk bara på Arn och Cecilia. De fick vänta i 20 år och det gjorde dom starka och målmedvetna. De härdade ut för de hade något att vänta på. Ja, jag vet att dom bara är påhittade - men även Guillou måste ha fattat det här.
När jag satte bo hade man inte alla grejer redan från början. Kommer ni ihåg det klassiska? Att man fick sitta på gamla drickabackar (och då var dom i trä) och gjorde bokhyllor av gamla apelsinlådor (även dom i trä). Och man längtade efter riktiga möbler. Jag och min första man "knödde" i månader i en liten smal säng. Man fick ligga och hålla i sig i sidorna för att inte halka in i mitten. Men vi hade inte råd att köpa nya sängar. Och gissa om vi längtade och gissa om vi var glada och stolta över våra sängar när vi sedan väl hade råd att köpa dom. Dom var värda mycket.
Det finns oräkneliga exempel på hur skönt det är att längta och vad längtan kan få en till. Tänk bara efter. Hur länge har ni inte längtat efter det här blogginlägget, t ex? Och hur skönt känns det nu inte? Mmmmm, jag bara undrar.
Kommentarer
Postat av: Eva
Klockren ;-)
Trackback
