Willendorfa Amadusa

Tänk vad dofter kan påverka en. Tänkte på det häromdagen när en man satt en bit ifrån mig. Han hade ett rakvatten som påverkade mej otroligt. Blev varm både här och där. Ville liksom bara smyga intill och lägga näsan på halsen på honom. Hade han gjort minsta framstöt hade jag lagt mig raklång där och då. Blev liksom helt mjuk i knäna. Fick nog en flash back från mina dagar på krogen. Aramis och Brut var favorit-rakvattnen och killar med denna doft fick extrapoäng från början. Mmmmmmm, jag kan än känna både doft och känsla. Spännande, förhoppningsfullt, möjligt. Kan också minnas doften från dan efter. Gamm-fylla och svett. Huuu!

Sen finns det ju dofter som luktar blä och apa. Tobak och snus till exempel. "Att kyssa en rökare är som att slicka en askkopp" läste jag nånstans. Och visst ligger det en stor bit sanning i det. Och snus! Fy för den lede. Bruna tänder och en andedräkt man skulle kunna dräpa småfåglar med. Då håller man sig helst på avstånd. Och den där doften på morgonen innan man borstat tänderna och känner sig som botten på en papegojbur i munnen. Usch! Och het frityrolja - tycker jag ger kväljningar.

Och så dom goda. Stek, brynt i smör. Luktar det inte härligt, så säg. Så det vattnas i munnen. Blommor. De flesta i alla fall. Och kanelbullar. Och den där sololjan som luktar kokos. Och bebisar, dom luktar underbart. Då vill man än en gång lägga näsan intill och bara lukta. Och havet.

Och spolarvätska - som också blir en flash back fråg krogen. Skräckblandad förtjustning varje gång jag kör bil. Visst lukar det som en blandning mellan hembränt och dåligt rakvatten!