Ska du skilja dig?

Kom till jobbet nyfrissad. Klippt och tonad. "Vad fin du är i håret. Ska du skilja dig?"
Ja men så bissart är det faktiskt. Man glömmer bort att göra sig fin för sin livskamrat, bara för att man blir så van vid varandra. Det är inte så viktigt längre. På gott och ont.

Visst var det roligt att göra sig iordning och se hans uppskattande blickar. Och visst var det roligt när han tog på sin vita skjorta, för min skull. Numera ser han mig mest i mysbrallor och morgonrock och han går i t-shirt och jeans - alltid. Eller morgonrock. Som skulle varit vit.

Och när försvann blygseln? Nu kissar man med toadörren öppen och det kommer ljud ur diverse kroppsöppningar utan att man bryr sig det minsta. Men är det inte för hemskt!

Det är väl inte så konstigt att förhållanden havererar. Hur spännande är man egentligen? Men om man måste ut på marknaden, då jäklar gäller det att ligga i. Klippa och tona håret t ex. Och bevisa att man duger.

Samtidigt är det ju så himla tryggt att få vara sitt innersta jag med någon som ändå står ut med en. Som tar hand om en när man har maginfluensa och förkylning. Som tycker om en fast man ser ut som ett ras. Skulle man inte kunna göra sig lite fin som ett "tack". Tack för att du finns där för mig - alltid - och tycker om mej för den jag är.
Det är ju du som är viktigast. Skiter väl i vad dom andra tycker, bara du finns där.

Bara, bara du
har sådana svar
på mina frågor

Därför ska jag
alltid
gå vid din sida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0