Willendorfa Amadusa

Tiden går. Det var den semestern. Semestern? Ja, om semester är jämställt med vila så var det ingen semester, men om det är jämställt med träffa vänner och bekanta så var det semester. Jävlar i mig. Först kom bästa vännen och ytterligare en kompis från way back. Sedan kom min mans bror. Så kom min moster och morbror. Så kom min mans son med familj. Så kom barnen med respektive lite av och till. Så kom min bror och hans familj. Så kom min mamma. Och nu är svärmor här. Och dessutom har jag i ett par veckors tid haft en bekant som målat om vår sommarstuga hängandes på utsidan. Och då måste man ju vara lite social med honom också och bjuda på kaffe och ha sej. Ja, och nu är man tillbaka på jobbet.  Ett år till nästa gång......

Sommar har varit ömsom vin och ömsom vatten och då menar jag både bokstavligt och lite mer bildligt - vädret, förstås. Just nu öser det ner och man undrar hur mycket vatten den finns här i världen och hur otroligt torrt det måste vara på andra ställen på klotet när man betänker att den sammanlagda mängden vatten alltid är konstant och allt verkar komma ner just här. Varför är man kommen efter ett folk av regn- och köldälskare. Vad var det för asketer som är min släkts upphov? Varför får man inte trampa vindruvor i Italien som sin försörjning. Jag tror jag skulle passa mycket bra till det. Jag tycker om värmen, jag har breda, fina fötter som kan trampa mycket druvor och jag är rätt tung, vilket också skulle vara lämpligt i ett sådant yrke. Någonstans gick det fel.

Nä, åter till kastrullerna. Svärmora och gubben min skall utfodras. Idag blir det varmrökt lax, kokt potatis, ärtor och sås gjord på hjortronmylta och creme fraiche. Nu blev ni allt sugna, va.....

... att jag gått med i Lovefilm.se och tycker att det är jättebra. Fast namnet är ju kass. Låter som om man var med i en klubb för porrfilm. Men i alla fall, Lovefilm funkar jättebra. Har gjort en lång, lång filmlista på min sida och får varje månad 4 filmer från den (eftersom det är det paketet jag valt), sända två och två. När jag tittat skickar jag tillbaka i bifogat svarskuvert (filmerna har inga stora, hårda fodral utan kommer i små kuvert) och får två nya. Suveränt. Har aldrig varit lättare att hyra film och man behöver inte stå och trampa i butiken och inte kunna välja eller inte hitta det man vill ha. Och utbudet är stort. Så min filmlista består både av nya filmer och av gamla godingar som jag missat eller vill se om. Som sagt - suveränt. Rekommenderas. Har precis tittat på Juno som jag varmt kan rekommendera och Ocean's twelve som jag är mer tveksam inför. Elvan var ju bra men nu var intrigen ännu mer tillspetsad och jag hängde inte med i svängarna riktigt. Alla lurade alla och inget var vad det såg ut att vara. Knepigt blev det - men trots allt vill jag se Thirteen också.

Vill också rekommendera Betapet.se. Där kan man spela alfapet med likasinnade. Pröva vet ja. Det är jag som är Ordb-Linda.

Fast i år höll vi faktiskt på att blåsa bort. Firade dagen i stugan vid sjön och det blåste, jävlar i mej, så man fick hålla i sig i,  ja vad fanken som helt. Bara man stod stadigt. Men annars var det rätt trevligt. Alla i stugorna runt omkring samlades på Hasses äng där det hade satts upp ett partytält (som blåste sönder under kvällen, stagen knäcktes), snickrat långbord och bänkar (som satts sönder under kvällen) och fixat. I ett särskilt litet tält fanns ett bord för buffén som vi alla bidrog med. Folk kom vandrande från sina stugor med gäster och mat och så samlades vi och firade ihop. Riktigt trevligt. Vad härligt att det finns eldsjälar. Vi gjorde midsommarstång och dansade runt. Först till de traditionella visorna men till slut skuttade vi runt till nån Elvis-låt och det gick bra det med - bara man får dansa.

Sen åt vi sill och potatis och hela faderullan med öl och snaps. Kaffe och jordgubbstårta.

Fram mot kvällen drog vi (vi och våra gäster) oss ner till stugan för lite värme och satt där och pratade. Ingen blev särskilt full och det är väl så typiskt nu för tiden. Man har TREVLIGT och tycker att det är bra så. Det var länge sedan man drog iväg och betedde sig. Yngsta dotterna hade, i brist på bättre sysselsättning, följt med ut men fick en jättetrevlig kväll med flera jämnåriga och en liten midsommarromans. Hon var nöjd. Och det var vi också - var och en fick en bra midsommar på sitt sätt.

Dagen därpå var man - trots att man tagit det lugnt - lite loj och segade mest runt. Tittade på Juno med dottern och det var en riktigt mysig film. En feel good film en regning dag.

Sen övningskörde vi igen och det går bättre och bättre. På vår resan inhandlande jag en slickepott och en löpare till köksbordet. Jo, nu har man slagit på stort.

Och nu var det måndag igen och jag menar MÅNDAG. Det känns i varje fiber i kroppen att man skulle ha legat kvar i sängen istället och masat sig upp till en lugn frukost ihop med lokalblaskan. Får bli en annan gång.....

Håller på att övningsköra med min "lilla" dotter. Det är skitläskigt. Ja, inte så att hon kör särskilt illa. Hon kör bra. Det läskiga tycker jag är att hon blivit vuxen och ska ta körkort. När jag tittar på henne ser jag min lilla prinsessa, 4 år, en verkligt god liten människa. Sen gjorde sig vuxenlivet påmint och det blev en del törnar. Men hon är en stark ung kvinna, hon landar alltid på fötterna - fast det fattar hon inte själv ibland. Ibland undrar jag om hon förväntar sig för mycket av livet och blir ledsen när det inte blir så. Jag har kommit till det stadie i livet när man blir enbart positivt överraskad om något går som man önskar. Man liksom förväntar sig att det ska gå åt helvete - och tänk så glad man blir när det inte gör det! Med min lilla dotter tror jag det är tvärtom - hon förväntar sig att det ska bli bra, och när det inte blir det så blir hon ledsen. Gumman. Tyvärr kommer hon att bli mer hårdhudad med åren - på både gott och ont. Men hon är fortfarande en god människa och vill väl. Fortsätt med det älskade unge, världen behöver dig och dina gelikar.

Var på begravning igår. Min kusin gick bort alldeles för tidigt i hjärntumör. Jag har inte sett henne på flera år men ville ändå hedra henne och hennes familj genom att åka dit. Det var vackert med vit kista och rosa blommor, denna sommardag. Det gjorde ont att se familjen så ledsen. Mannen, lämnad ensam kvar, döttrarna med rödgråtna ögon. Kyrkan fylldes med släkt och vänner och vi inledde med att sjunga "Den blomstertid nu kommer". Redan där brast det för mig kan man säga. Jag gråter ALLTID till den sången, den står för så förtvivlat mycket som är härligt. Sommarlov, förväntningar, ja ni vet. Och nu - denna vackra sång och i detta sammanhang. Jag kan inte gråta tyst, det går bara inte. Jag snörvlar och drar efter andan så där ni vet. Men jag var inte ensam, flera grät. Min syster t ex som satt bredvid mig. Vi hade glömt pappersnäsdukar och rätt som det är ser jag min syster ta upp ett kvitto från blomsterhandeln - där vi nyss köpt våra blommor att lägga på kistan - och torka näsan som droppade. Och då kunde jag nästan inte hålla mig för skratt. Det blev så där hysteriskt roligt, som det bara inte får bli. Fick titta åt annat håll och försöka hålla ihop mig. Det gick så där.....

Har alltid tyckt att det varit genomgräsligt att gå på begravning, men det här kändes rätt. Jag kanske har mognat. Det kändes rätt att ta farväl. Att få vara ledsen ihop med andra och visa det. Kramas och dela sorgen. Ibland kan jag bli så avundsjuk på de troende. De har en gud att vända sig till och någon som tar hand om dom när dom dör. Vad har jag? Känner mig lite vilsen. Kanske ska gå in i Svenska Kyrkan igen. Det känns tryggt på nåt vis. Om inte annat så har man ju ritualerna att luta sig mot och det fyller sin funktion det också. Att veta vad som händer i en tid av turbulens, det är ju tryggt.

Och så början man ju fundera på sin egen begravning. Som sagt, var ska man ha sin avskedsstund när kyrkan inte är tillgänglig. Vem ska säga nåt? För jag tror att det är bra att någon "håller i det" s a s. Den som är ledsen är ju inte bäst lämpad att genomföra en ritual. Det är ju skönt att det är någon som står utanför (prästen alltså). Och vilka melodier? Det finns ju många vackra icke-religiösa stycken och man får väl ta nåt av dom. Måste börja lyssna. Usch, man blir lite stressad. Min man har redan tingat "Ljuset" med Björn Afzelius, den är ruskigt vacker. Man kanske kan be att få härma.

Ja, det suger kraft och energi att vara med på en begravning men det är också lite skönt att få vara så där ohämmat och fokuserat ledsen. Det renar.

Gjorde mig visst några dagar yngre förra gången. I gengäld är jag tyngre än vad jag trodde. 20 kilo måste bort! Hujedamej. Och jag som älskar mat och matlagning. Just nu äter jag Modifast, sånt där pulver man blandar med vatten och har som måltidsersättning. Måste tillstå att det inte är så illa som förväntat. Finns i flera smaker och man behöver inte äta samma hela tiden. Brukar börja med kaffesmaken för att till lunch ta sparris- eller potatissoppa och vice versa till middag och till kvällen tar jag en hallon- eller chokladdrink. Rätt hyfsat till vardags. På helgerna kommer jag helt sonika att skita i det och försöka äta gott men med förstånd.

Fast det sprack till lunch idag. En arbetskamrat som slutade bjöd på smörgåstårta och jäkligt goda muffins. Vem kan motstå något sådant?

Var ute en sväng på lunchen. Ett parfymeri i stan skall stänga och har utförsäljning. De sålde såna där, typ cykelbyxor som håller in det som man borde bantat bort, fast i tunnare tyg, ungefär som överdelen på strumpbyxor. Ja, ni vet säkert. Och kvinnorna var som flugor runt bingen där dom låg. Det är fler än jag som har dåligt samvete och övervikt.

En vanlig jävla söndag. Stendöd. Jag blir liksom handlingsförlamad på söndagarna för då är det slut på helgen och man ska börja en ny arbetsvecka igen. Hade en bra helg. Åkte till stugan och hade det mysigt där. Åt gott, drack gott, träffade lite folk, jobbade i trädgården. Men nu har man, vad jag en gång hörde benämndes som, söndagseftermiddagsmellankoli. Precis så är det. Lite huvudvärk, men det kan förstås vara av värmen. Och lite ångest, har jag alltid när det blir dags att gå och lägga sig. Har alltid haft det, ända sedan jag var liten, och det blev ju inte bättre sedan min man blev sjuk och nästan alltid värst sjuk på nätterna. Många vakna nätter blir det.

Låg och slappade i soffan och såg "En natt på museet". Inte särskilt bra, men en stunds förströelse. Sen tittade jag på vad som helst, bara jag slapp göra nåt. Såg nåt med den där "galne kocken", den där engelsmannen som åker runt till restauranger som inte bär sig och räddar dom med sina oortodoxa metoder. Han kan jävlar i mig svära, den mannen. Ja, sen tittade jag på en film om drottning Elizabeth I, fast den slutade så konstigt. Undrar om det finns en del 2?

Åt inget särskilt och var hungrig hela tiden. Tunna skivor speja-bröd med ost och kaviar och vatten. Wow, vilken höjdarmåltid. Ska lägga mig nu för jag ska upp halv fyra, jo det är sant. Ska skjutsa min man till tåg